Vad du kan göra

Din viktigaste uppgift är att vara där. Det låter enkelt men är det som betyder mest.

Du kan sitta hos personen, hålla handen, prata eller bara vara tyst tillsammans. Hörseln finns ofta kvar länge, så att tala lugnt och säga det du vill ha sagt har betydelse även när personen inte längre svarar. Du kan fukta läpparna, lägga om en kudde, spela musik personen tyckte om, läsa högt. Du känner den sjuke på ett sätt som ingen i vårdteamet gör — det du bidrar med är det personliga, det trygga.

Du kan också vara personens röst: berätta för vårdteamet vad du vet om hens önskemål, vanor och oro. Det hjälper dem att ge en vård som passar just den här människan.

Vad du inte behöver göra

Lika viktigt: du är inte sjukvårdare, och det förväntas inte av dig.

Du ansvarar inte för smärtlindring, mediciner eller medicinsk bedömning — det gör vårdteamet, oavsett om vården sker hemma, på hospis eller på sjukhus. Vid hemsjukvård eller ASIH finns ett team du kan nå dygnet runt. Märker du att personen har ont, är orolig eller får svårt att andas, är din uppgift att larma teamet, inte att lösa det själv.

Att släppa kravet att vara expert är en lättnad. Din roll är en annan, och den går inte att ersätta.

Ring vårdteamet hellre en gång för mycket. Vid hemsjukvård eller ASIH finns jour dygnet runt. Är du osäker på om personen har ont eller om något förändrats — ring. Det är precis det teamet finns till för, och du ska aldrig känna att du besvärar.

Vad du har rätt till

Du har rättigheter som anhörig, och de är värda att känna till.

Du har rätt att vara närvarande hos den sjuke, även utanför vanliga besökstider i livets slutskede — säg till personalen att du vill vara kvar. Med den sjukes samtycke har du rätt till information om tillståndet och vården. Och du kan få närståendepenning från Försäkringskassan för att vara ledig från jobbet och finnas där — upp till 100 dagar per sjuk person. Mer om det i Anhörig vid kris och sjukdom.

Du har också rätt att ta hand om dig själv, och det är ingen själviskhet — det är förutsättningen för att orka.

Att orka — och att ta hand om dig efteråt

Att följa någon till livets slut är bland det tyngsta en människa gör. Det tär, även när det är meningsfullt.

Turas om med andra anhöriga så att ingen vakar dygnet runt ensam. Ät och sov när du kan. Tala med vårdteamets kurator om du behöver, och vet att kommunens anhörigkonsulent finns även efteråt. Sorgen börjar ofta redan innan dödsfallet, och det finns stöd att få. Mer om det i Söka stöd — kurator, psykolog, sorgegrupp.

Det du gör nu kommer att betyda mycket för dig själv längre fram. Att ha funnits där, på det sätt du kunde, är något att luta sig mot i sorgen.