Bitcoin – hålls hårt!

De senaste veckorna har det uppmärksammats ett fenomen som skiljer den här uppgången vi ser i bitcoin mot den förra kraftiga som inträffade 2017.


hold

Hur förhåller man sig till bitcoin?

Man kan förhålla sig till bitcoin på flera sätt. Ett är att man vill spekulera i att man handlar det som vilken börshandlad produkt som helst och köper/säljer för att tjäna dollar eller kronor etc. Ett annat är att man tror bitcoin kommer bli den nya reservvalutan i världen och man behåller sina bitcoin oavsett pris. Ett tredje och kanske det vanligaste sätt är att man ligger lite mittemellan de första två. Det vill säga, man kan tänka sig behålla bitcoin på lång sikt men vill handla för att förbättra sin avkastning. 

Eftersom bitcoin är en digital tillgång förvaras den på ett speciellt sätt. Du kan läsa mer om det här: Hur förvarar man bitcoin?

Det vanligaste är att man antingen låter sina bitcoin (eller delar av sitt innehav) ligga på en exchange för att kunna handla med dem. Det andra alternativet är att förvara i en hård- eller mjukvaruplånbok. Du kan läsa mer om detta här: Hårdvaruwallet respektive mjukvaruwallet


ledger
Hårdvaruplånboken Ledger Nano S


Antagande

 

Ett antagande man kan göra är att OM man förvara sina bitcoin på en exchange så finns de där tillgängliga för att kunna säljas. OM man förvarar sina bitcoin på en hård/mjukvaruplånbok så förvarar man dem där (åtminstone för stunden) i avsikt att behålla dem…

Vidare… om man mäter in- och utflöden på exchanges skulle man med ovan nämnda antaganden kunna visa om ägarna till bitcoin är mer eller mindre villiga att göra sig av med sina bitcoin…

Eller enklare förklarat: Förvarar du dina bitcoin i en wallet (plånbok) vill du behålla dem, förvarar du dem på en exchange kan du tänka dig att sälja dem.

Låt oss se hur det ser ut:




In/utflöden på exchanges
In/utflöden på exchanges

Den vita grafen visar priset på bitcoin. Toppade december 2017 och har därefter backat, konsoliderat och utmanar nu gamla toppen. Den gula grafen är det som detta inlägg handlar om…
Den visar hur in- och utflödet ändrats på exchanges. En stigande graf visar att det rör sig bitcoin FRÅN wallets TILL exchanges. Så under hela den massiva uppgången 2017 och ända fram till i år har inflödet varit större än utflödet. Enligt de antaganden som gjorts innan betyder det att antalet HODLers (ägare som håller i sina bitcoin) minskat fram till 2020.
Man vill ha starka långsiktiga ägare för att ha en stabil prisuppgång. 


Bitcoin – hålls hårt!

Våren 2020, efter Corona-dumpen under mars hände något. Utflödet från exchanges var större än inflödet. Hade de svaga händerna skakats ut under den kraftiga nedgången?
Mycket möjligt, dessutom tals det om att institutionella investerare och miljardärer började intressera sig på riktigt här någonstans. Det man kan se är att bitcoinpriset stiger samtidigt som flödet går ut från exchanges. Det här är viktigt. Det betyder att bitcoin hålls hårt.
Prisuppgången 2017 som drevs av spekulation har ersatts av en prisuppgång som drivs av viljan att äga och behålla. Med färre bitcoin tillgängliga på exchanges till försäljning, ett i princip totalt uppköp av alla nya bitcoin som miners gräver fram talar det mesta för att priset kommer fortsätta stiga.
Glöm aldrig, plötsliga nedgångar i bitcoin kommer alltid finnas. En nedgång om 20-30% är vardagsmat för de som varit med länge. Men ändå… på längre sikt… kommer bitcoin fortsätta öka i värde är min klara bild.

Några kommentarer

Att in/utflöden ser ut som de gör är naturligtvis ingen garanti för vidare uppgång MEN det är en skillnad mot den förra uppgången. För mig är det en väsentlig pusselbit som tillsammans med allt annat gör mig positiv.
Flöden in och ut i exchanges säger inget om hur många personer/institutioner som står bakom. Bara att volymen bitcoin flödar ut.
Idén till inlägget fick jag av att läsa en tweet av Brady Swenson. Jag har även följt data som finns tillgängligt på Glassnode.

Och sist men viktigast: Do your own research! Lita inte på en anonym bloggare vars artistnamn är väldigt suspekt om man läser det på engelska…

Bygga portfölj del 2

Bygga portfölj del 2

I mitt förra inlägg Bygga portfölj del 1 beskrev jag hur först bestämde vilken risk jag vill ta och därefter byggde en mental modell för troliga scenarios vilket ramar in de investeringar som kan passa in.

Här fortsätter jag beskriva hur min process fungerar.

Välja instrument som ska ingå i portföljen?

Instrument betyder inget annat än lämpliga aktier, certifikat, fonder eller andra finansiella instrument som ska ingå i portföljen. Det här kan variera beroende på vad som finns att tillgå, risktagandet och andra faktorer som påverkar valet.

Ibland kan det vara enkelt som att välja aktier i en sektor du tror på. Kanske tror du på att e-handel via internet kommer fortsätta gå starkt? Då har du gallrat ut en handfull bolag som är möjliga att investera i. Sedan kan du titta på var de finns geografiskt, vilken börs är de noterade på (USA, Sverige eller t ex Tyskland) och så vidare…
Du kan grotta ner dig i rapporter och redovisningar eller bara välja ett bolag som verkar gå starkt (momentum).

Är du mindre intresserad/påläst kan du istället välja en fond där temat är den sektor du tror på. Då överlåter du jobbet åt en förvaltare (ibland en robotförvaltare).

Är du mer spekulativ finns det certifikat, optioner och mini-futures där du kan investera med hävstång för att maximera din vinst (eller förlust om det går åt fel håll).

Som du märker kommer den risk du bestämde dig för i början av processen bestämma vilka instrument som är lämpliga.

pengar

Alla ägg i en korg eller?

Istället för att svara ett solklart nej direkt ställer jag först en motfråga…
Har du bara en enda portfölj? Eller har du delat upp dina tillgångar i flera portföljer som har olika strategier?
Om svaret är en enda portfölj ska du ha flera olika tillgångsslag i den.
Har du flera olika portföljer är det inga problem att fylla en av dem med bara aktier till exempel.

Låt oss utgå från att man har en enda portfölj…

Om jag hade en enda portfölj skulle den bestå av…

Har man en portfölj bör den kunna klara av nedgångar i en eller två av tillgångsslagen utan att den totala nedgången blir lika stor. Min portfölj består av följande komponenter:

Aktier/aktiefonder
Räntefonder/Obligationsfonder
Kryptovalutor
Ädelmetaller 

När börsen föll med ca 30% i våras backade denna portfölj ca 5-10%. Det är enligt mig godkänt. Jag hade under den uppgångsfas som följde raset kunnat prestera ännu bättre än vad jag gjorde om jag inte sålt av aktier/aktiefonder. Men jag var på riktigt orolig för att det skulle gå åt skogen med ekonomin i världen. Så blev det inte denna gång så jag fick köpa tillbaka dyrare. 
Men portföljbygget visade sig prestera under nedgången vilket också var meningen. Den föll mycket mindre än aktiemarknaden. 


 

Byta innehåll i portföljen?

Nej, jag är fortfarande nöjd med innehållet. Jag provar den mot verkligheten och makroekonomin ofta och ser ingen anledning att byta. Pengatryckandet kommer skapa tillgångsinflation vilket är positivt för aktier, kryptovalutor (främst bitcoin) och ädelmetaller. Ränte/obligationsdelen finns också men är liten i förhållande till hela portföljen. Varför finns den där då? För att minska svängningarna (eller volatiliteten) i portföljen. 


oil

Bygga portfölj del 1

Bygga portfölj del 1

Om man inte har tid eller intresse är det inte lätt att veta hur man ska bygga sin portfölj av investeringar. Kanske väljer man en eller ett par fonder och låter det stanna där.

Det finns inga rätt eller fel utan till slut är det resultatet som talar om hur bra investeringarna var. Vill man se allt i ett större perspektiv är det inte heller fel om det går dåligt… Det viktigaste är att man lär sig något av det.

win or learn

Hur börja?

Jag skulle vilja påstå att man börja med att bestämma vilken risk man är beredd att ta. Hög risk innebär att det finns möjlighet till stora vinster men också stor nedsida. Låg risk innebär att man är väldigt avert mot nedgångar vilket också begränsar uppsidan.
Den här typen av riskbeskrivning är väldigt generell men det ger oss något att börja med.

Jag har skrivit ett inlägg som heter Min investeringsstrategi där jag beskriver hur jag har olika nivåer av risk i portföljen. Den ger en ganska bra bas i hur man kan tänka. Läs gärna.

Bygga modeller



Jag är själv väldigt intresserad och aktiv vilket gör att jag försöker bygga en mental modell av hur jag tror saker och ting kommer spela ut. Denna modell provar jag hela tiden mot verkligheten efter hand tiden går. Ett exempel är bitcoin. Mitt scenario är att bitcoin kommer bli en del av framtidens ekonomi på olika sätt. Därför investerar jag i bitcoin. Men jag måste hela tiden prova denna tes för att se om något händer som kan omkullkasta den framtid jag tänkt. Ser jag inget som raserar teorin ligger min investering intakt. Jag bryr mig inte om nedgångar om det inte finns någon fara för att tesen spricker. Därför ligger jag kvar trots bitcoin stundom rasat med 60%.

En annan modell är att det pengatryckande centralbankerna ägnar sig åt kommer urholka köpkraften i ländernas valutor. Därför kommer guld och andra ädelmetaller stiga i värde relativt valutorna. Denna tes leder min investering i guld och silver och även denna prövas hela tiden mot verkligheten.

Reality check

Sammanfoga modeller

I en del fall sammanfaller modellernas ideér och då blir resultatet kraftfullt. Till exempel passar bitcoin in i båda modellerna jag byggde i förra stycket. Förutom att vara framtidens ekonomi skyddar bitcoins deflatoriska egenskaper mot valutornas urholkade köpkraft. Detsamma gäller inte guld, det är inte framtidens ekonomi utan ett inflationsskydd som fungerat i tusentals år.

Det viktigaste med modellbyggande och sammanfogandet av modeller är att aldrig sluta ifrågasätta dem. Jag är av naturen väldigt ifrågasättande så den biten kommer gratis för mig. En vanlig fälla man kan råka ut för om man inte kritiserar är att antagandet att bara för att något alltid varit på ett sätt… så kommer det alltid fortsätta vara på det sättet.

Detta synsätt möter jag ofta och hos många i alla möjliga frågor. Men till slut får man fel med det tankesättet. Att jorden är platt var en teori som höll tills den inte höll längre…

Det här var första i delen i en serie som handlar om hur man bygger en portfölj. Jag redogjorde för hur mitt byggande börjar med vilken risk jag vill ta och därefter bygger jag modeller för att rama in de investeringar som kan passa.

Hur gör du?

Har du Lendify än?

Idag loggade jag in på Lendify för första gången på ganska många månader. Jag har tidigare skrivit en del om Lendify som ett bra investerande utan korrelation till börsmarknaden. Jag blev positivt överraskad.
Uppgången i år låg (hittills) på 5,45%

Avkastning Lendify
Avkastning i år samt från start

För att få lite perspektiv bör man titta på hur OMXS30 sett ut de senaste åren. OMXS30 är ett index innehållandes de 30 mest omsatta bolagen på börsen i Sverige. Även om börsen återhämtat sig en del sedan raset i mars ligger indexet fortfarande på minus.


OMXS30 i år
OMXS30 2020 (hittills)



OMXS30 ligger för året på -0,65%. På sikt kommer förmodligen börsen återhämta det som tappats men problemet är att man inte vet. Har man otur och kommer in i marknaden efter en topp kan många år med negativ avkastning inträffa.
Låt oss se hur det ser ut på längre sikt.
Jag började investera i Lendify sent 2017, på den tiden har min avkastning blivit 15,37%
Låt oss jämföra även den siffran med börsen.

OMXS30 under 3 år



Jämförelseperioden blir lite längre än för Lendify, 36 månader istället för 32 månader.
På den här tiden har OMXS30 gått upp 12,17%

Även på längre sikt har Lendify avkastat bättre än börsen. Min uppfattning är att man ska ha tillgångar spridda bland flera tillgångsslag. Ibland avkastar vissa delar mer än andra och tack vare diversifieringen drabbas man inte av en stor nedgång om en av komponenterna går ner. Att ha en investering som Lendify som avkastar stabilt över tid är ett bra komplement till börsen.

Sammanfattning

Genom att investera i Lendify har jag fått ett stabilt kassaflöde månatligen som är oberoende av hur det går på börsen. Lendify kompletterar därför resten av portföljen på ett bra sätt och att ha fått drygt 15% avkastning på drygt två år är väldigt bra för den här typen av investering.

Du kan läsa mer om Lendify här:

Om du tycker det verkar vara intressant kan du få 500 kronor i välkomstbonus om du använder den här länken: https://lendify.se/r/E2ekNDuoRk

Guld till silver

Ungefär en fjärdedel av min portfölj består av guld och silverrelaterade värdepapper.
Det har varit ett bra val under en längre tid. På ett år har guldet stigit 27% (i dollar). Detta samtidigt som guld fungerar som en försäkring mot inflation och utan att vara direkt kopplad till aktiemarknaden. Man ska inte ha alla ägg i samma korg etc…

guld i dollar

Under samma tid har silver i princip stått stilla.

silver I dollar

 

 

Guld till silver

Idag har jag börjat vikta om en del av guldinnehaven till silverinnehav. Förklaringen ligger i att guld börjar stöta på motstånd vid drygt 1800 dollar. Priset har inte lyckats bryta genom toppnivån 1830 dollar. Tittar vi på hur guld respektive silver rört sig de senaste tre månaderna ser vi följande:

guld/silver
Silver I blått, guld i rött

Silver har presterat mycket bättre än guld och min tanke är att det kommer fortsätta vara så. Förhållandet mellan silver och guld har inte varit så stort till gulds fördel någonsin. Vanligtvis tenderar sådana här ytterligheter att återgå mot ett jämviktsläge. I så fall ska silver gå upp mycket mycket mer.

Sammanfattning

Risk/reward för vilken av dessa två ädelmetaller som kommer ge mest utväxling den närmaste tiden är enligt mig hos silver. Guldet ligger idag nära sin all-time-high medan silver har ca 150% kvar till sitt all-time-high. Därför har jag börjat vikta om. Fortsätter silver vinna mot guld viktar jag om mer. Däremot kommer jag inte gå all-in silver eftersom det fortfarande innebär en större risk att äga silver. Historiskt har guld varit den säkra hamn man flyr till i tider av oro. Det har inte alltid varit så för silver.

Mina första Solarcoins

Som ägare av en solcellsanläggning kan man erhålla Solarcoins när man producerar el.

Detta har jag skrivit om i ett tidigare inlägg.

Solarcoins

Nu har de första mynten trillat ner i min Coinomiwallet.

35 Solarcoins till värdet av drygt 5 kronor 🙂

Dessa kan växlas in mot andra kryptovalutor. Jag kommer naturligtvis (när antalet Solarcoins ökat) växla in till Bitcoin.

Det jag behöver kolla upp är varför jag inte har fått Solarcoins för tidigare producerad el. De här har jag fått för maj och juni i år. Återkommer när jag vet mer.

Princes of the Yen

Princes of the Yen
Princes of the Yen

Jag har sett en dokumentär som bygger på boken Princes of the Yen av Richard Werner. Den handlar om Japans ekonomiska uppbyggnad och fall med början efter andra världskriget. Det som är mest intressant är att starka intressegrupper medvetet startade och förvärrade en kris för att förvekliga sina syften. Många av tankarna här är författarens egna.

Den handlar också om hur centralbanker utövar sin makt utom kontroll för allmänheten och utan hänsyn till konsekvenserna de orsakar för sina medborgare.

Jag vill börja med att förklara skillnaden mellan en “vanlig” bank och en centralbank. En centralbank är en stats bank. Den kan bestämma vilken ränta som gäller för utlåning till vanliga banker. Centralbanken kan också öka och minska mängden valuta som finns i en stat. Genom dessa åtgärder, kallas monetära åtgärder, påverkar centralbanken ekonomin i staten. Bank of Japan är således staten Japans centralbank.

Princes of the Yen

Titeln syftar på några av de individer som jobbade för Bank of Japan (BoJ), Japans centralbank, och genomförde sin morbida plan . Men låt oss börja från början…

Efter andra världskriget var Japan besegrat, ödelagt och konkursmässigt ekonomiskt.
Den metod de använde för sin återuppbyggnad var att applicera en krigstidsekonomi, War Time Economy, fast för konsumentvaror i fredstid!
Vad är då en krigstidsekonomi? Det är helt enkelt att staten i fråga använder all sin förmåga att framställa varor och tjänster till att så effektivt som möjligt nå uppsatta mål utan hänsyn till det civila samhället. Sovjetunionen var ett annat exempel på detta. Tack vare att staten centralt planerade vilka fabriker som skulle tillverka vapen, ammunition, fartyg med mera kunde man snabbt framställa stora mängder av det som behövdes.

Battleship

Efter kriget låg som sagt den japanska industrin i spillror. Bankerna ägde värdelösa statsobligationer. I det här läget gick den japanska centralbanken BoJ in och erbjöd sig att köpa aktier i utbombade fabriker samt bankernas statsobligationer. I gengäld fick bankerna och företagen nytryckta pengar som kunde användas för utbyggnad.

Det är här BoJ använder sig av krigstidsekonomi i fredstid. Genom så kallad Window Guidance där BoJ beordrade bankerna vilka sektorer de skulle låna ut pengar till kunde de styra produktionen. Den här finansieringen visade sig vara väldigt effektiv och bidrog till det japanska undret där ekonomin och levnadsstandarden i Japan snabbt uppnådde och även gick om andra industristater i väst.

Den hemliga planen

1986 påbörjades utkastet på en plan vars mål, enligt de som formade den, var att skapa en levnadsstandard som mer liknade den i väst. Den grupp som jobbade med planen leddes av den forne BoJ-chefen Hauro Maekawa och den eller de som uttryckte misstro mot planen fick lämna gruppen. Planen skulle innebära slutet för den framgångsrika krigstidsekonmin och långtgående ändringar i de japanska politiska samt sociala systemen.
Det kanske mest uppseendeväckande med denna plan var att upphovsmännen trodde på att det enda sättet sådana här långtgående ändringar kan göras var genom att hamna i en kris.
Man menade alltså att medvetet sätta landet i kris genom monetära åtgärder. Och det bästa sättet att skapa en kris var att blåsa upp en finansiell bubbla då det inte finns någon som kan förebrå de åtgärder som sätts in för att lösa problemen bubblan har skapat.

Bubbla

Bubblan blåses upp

Under andra delen av åttiotalet krävde Bank of Japan att ekonomin skulle fortsätta växa och ett sätt var att se till att driva upp värdet på fastigheter, aktiemarknaden samt löner. Allt detta bidrog till att man kunde få in allt mer pengar i form av skatt. BoJ mer eller mindre tvingade bankerna att se till att de lånade ut pengar till i princip vem som helst.
Tänk dig en inkastare på en spansk bar, precis så agerade bankerna i Japan under den här tiden.
Ville du som nygift låna en miljon för att skaffa ett boende till den nya familjen? Då fick du två miljoner!
Blev du nekad att låna pengar för ett år sedan av banken för du inte var kreditvärdig? Inga problem, i år får du låna!

Allt detta gjorde att folk lånade pengar billigt, investerade på börsen, skaffade sig två eller fler bostäder i spekulationssyfte. Nedan är en graf över det japanska aktieindexet Nikkei:

Nikkei
Nikkei index 1950-1990

Hela den ekonomiska boomen berodde på en enda sak och det var det massiva nytryckandet av pengar som tvingades ut i det japanska samhället och till företagen.

Normalt sett borde ett massivt tryckande av nya pengar, i det här fallet Yen, leda till en urholkning av värdet. Det vill säga, i förhållandet till dollar borde värdet på Yen sjunka. Men detta inträffade inte. Valutamarknaden lyckades inte snappa upp att mängden nya Yen ökade lavinartat utan detta maskerades genom att Japan hade ett högt handelsöverskott, de exporterade mycket mer än de importerade.
1989, efter den otroliga uppgången i priser på aktie- och fastighetsmarknaden, var tiden mogen att starta krisen och punktera bubblan.

Bubblan spricker

Bank of Japan satte nu stopp för den vilda utlåningen av pengar. Det ironiska var att en av de personerna som stod bakom skapandet av bubblan, Yasushi Mieno, nu gick ut som en hjälte i cape och beskrev hur osund en ekonomi skapad av massivt nytryckande av pengar var.

Minister Mieno
Yasushi Mieno

Efter strypandet av nya krediter slutade värdet på fastigheter öka. Aktiemarknaden slutade också stiga och tappade 1990 över 30%.
1991 slutade helt plötsligt BoJ med sin Window guidance och detta lämnade bankerna handfallna. De började inse att de satt med stora lån till knappt kreditvärdiga låntagare och den risk de hade vant sig att bortse från snart skulle bita dem hårt i rumpan. Bankerna ströp snabbt utlåningen vilket fick korthuset att börja rasa samman. 5 miljoner japaner förlorade sina jobb, självmordsstatistiken gick upp och över 200 000 företag gick i konkurs. Mellan 1990 och 2003 sjönk Nikkei index med över 80% och fastighetspriserna i storstäderna föll också över 80%.

Nikkei index 1990-2003
Nikkei index 1990-2003

I det här läget förklarade chefen för BoJ, Mieno, att tiden var kommen för reformer.
Det var dags att skörda vad man hade sått…

Krisen

Japan led av sin högt värderade valuta i det här läget. Det var svårt att konkurrera på den internationella marknaden när produkterna man framställde var dyra. Finansministeriet beordrade BoJ att sälja en stor mängd yen och köpa dollar i hopp om att växelkursen skulle falla. Detta fungerade dock inte.
Man försökte därefter stimulera ekonomin genom att sjösätta en mängd statsfinansierade projekt. Under tio år satsades det mer än 146 000 miljarder Yen i sådana projekt vilket så småningom ledde till ett budgetunderskott på 230% av BNP, det högsta i världen.
Ekonomin ville ändå inte komma igång, konsumtionen förblev låg.
Här skulle BoJ kunnat ha gjort samma sak som efter andra världskriget: köpt upp bankernas dåliga lån. Genom att göra detta skulle bankerna kapitaliseras upp och bankkrisen skulle upphöra. Men inget gjordes…

Det hände förmodligen ingenting för att BoJ inte ville att krisen skulle upphöra. Varför? Kanske är svaret att de chefer och tjänstemän som nu arbetade för Bank of Japan var skolade i USA på amerikanska universitet och därför ville införa en amerikansk variant av ekonomi. Hittills hade BoJ varit underordnad Finansministeriet men en av de reformer Mieno ville åstadkomma var ett totalt oberoende för Bank of Japan. Detta uppfylldes 1998.

japan

Reform

Det traditionella och för Japan framgångsrika sättet att bygga sin ekonomi ersattes allt mer av den typ av ekonomi som fanns i t ex USA. Den ekonomiska makten försköts från bankerna till aktiemarknaden. Detta drevs genom att ta bort bankgarantier från konton på banken och istället ge skattelättnader för investeringar i aktiemarknaden. BoJ inledde mer eller mindre en kampanj för att tvinga landets banker på knä för att sedan förstatliga dem. Därefter krävde man företagen som lånat pengar från bankerna att betala sina skulder. Många företag kunde inte det vilket fick dem att gå i konkurs.
Häpnadsväckande nog ingick de personer som drev detta förfarande hårdast i den rådgivande styrelsen för en division inom Goldman Sachs, en firma som specialiserat sig på att köpa upp konkursade företag. Japan som efter andra världskriget byggt upp en välfärdskapitalism skulle eftersom Bank of Japan så tyckte, övergå till aktieägarkapitalism.



crisis

Kris i hela Sydostasien

Japan var inte det enda landet som hamnade i en djup recession. Även Thailand, Indonesien och Sydkorea fick erfara detta. Dessa länder pressades av IMF (Internationella Valutafonden), WTO (Världshandelsorganisationen), samt US Treasury (motsvarande Riksgälden) att låta sina inhemska företag låna valuta i dollar. Centralbankerna i de asiatiska länderna gjorde det dyrare för företagen att låna i inhemsk valuta för att på så sätt tvinga bolagen att låna pengar utomlands. Centralbankerna lovade också att hålla en fixerad valutakurs mot US-dollarn så företagen inte skulle löpa någon risk att få betala tillbaka lånen dyrare när de använde den inhemska valutan.
Det här var inte problemfritt eftersom den fördel en lågt värderad valuta kunde ge vid export försvann vid valutafixeringen. Det blev lika dyrt för de länder som importerade t ex thailändska varor som om de vore amerikanska. Exporten gick ner.
Valutaspekulanter vädrade blod och gick till attack mot de här asiatiska länderna genom att aggressivt sälja baht, won och rupees. För att försvara sin valuta köpte centralbankerna sin egen valuta med de dollar de hade tills de inte hade fler dollar kvar.
Om de helt skulle få slut på dollar skulle länderna vara tvungna att ta hjälp från IMF för att undvika statskonkurs.

Thailand skickade en delegation till Japan för att få ekonomisk hjälp och slippa blanda in IMF. Detta satte Washington stopp för. De sade att den enda hjälpen som var aktuell skulle komma från IMF (som var styrd från Washington).

IMF

IMF

Så fort Sydkorea, Thailand och Indonesien insåg att de var tvungna att ge upp satte IMF upp kontor inuti ländernas centralbanker varifrån de dikterade villkoren för ländernas ekonomiska kapitulation. IMF krävde påverkan på pengatryckande, kraftiga lagändringar och branta räntehöjningar. När detta infördes började företag som inte hade råd med räntorna att gå i konkurs. De inhemska bankerna ägde nu privat- och företagslån med små utsikter att få tillbaka pengar vilket gjorde den i princip bankrutta.
IMF var mycket väl medvetna om vilket kaos de ställde till med, det ingick i deras plan. En av deras krav var att bankerna inte fick räddas av sin stat utan att de skulle gå i konkurs och säljas billigt, ofta till amerikanska investmentbanker.
Läs det här en gång till, IMF dikterade alltså att staten inte fick rädda de inhemska bankerna utan att de skulle säljas till utländska aktörer. Men när en liknande kris drabbade amerikanska banker skulle IMF agera helt annorlunda…

America

Kris i USA

När Long Term Capital Management, en amerikansk hedgefond, höll på att kollapsa och därmed de amerikanska banker som lånat ut pengar till fonden, hjälpte FED (den amerikanska centralbanken) till att skrapa ihop pengar för att rädda den undan konkurs. Det var precis det som vägrades de asiatiska motsvarigheterna! Allt som hände i Asien verkade varit en kupp där kriser startades för att främst amerikanska finansiella institutioner skulle kunna köpa tillgångar billigt. Och likande saker pågår nu i Europa…

EU

Europeiska krisen

Länder som ingår i Eurovaluta-samarbetet har sagt upp sin rätt till att ha en nationell valuta och lämnat över makten till den europeiska centralbanken ECB. Eurozonen har en gemensam styrränta som gäller alla medlemsländer men mängden valuta som trycks upp i respektive land varierar kraftigt. T ex kunde ECB säga till Tyskland att minska sitt pengatryckande medan Irland kraftigt skulle öka sitt. Eftersom räntan var densamma men mängden valuta som var tillgängligt för investeringar skiftade kunde Tyskland hamna i recension medan Irland nådde kraftig tillväxt.
Just Irland tillsammans med Spanien, Portugal och Grekland tryckte mer än 20% nya valuta per år vilket till en början ledde till en ekonomisk boom men precis som i Japan när nya pengar slutade tryckas föll värdet på tillgångar brant. ECB kunde förhindrat processen från början till slut men valde att inte agera. Istället krävde man reformer i dessa länder där mycket av den självständighet som fanns ekonomiskt flyttades över till ECB.

ECB är en internationell organisation som står över och utanför alla europeiska länders lagar. Dokument som lagras inom ECB får inte eftersökas eller begäras ut av något lands polis eller åklagare. ECB är en av världens mäktigaste och minst transparenta institutioner.

Kommissionen (den europeiska) är en mäktig grupp i EU vars uppgift är att bygga Europas Förenta stater. Den rapport som sade att det var nödvändigt att bygga upp ECB som den ser ut kom från kommissionen själv!

Sammanfattning

Över hela världen innehar centralbankerna signifikant makt men till de flesta människors okunskap. Centralbankerna agerar ofta utanför människors möjlighet att påverka dem men det centralbankerna beslutar påverkar alla människor.
Centralbanker kan iscensätta kraftig tillväxt, recession eller depression genom sina beslut.
Jag kan inte annat än känna rädsla för hur mycket makt centralbankerna kan inneha utan att kunna avkrävas ansvar inför någon demokratisk institution. Det fullkomligt sanslösa pengatryckandet vi sett sedan Coronakrisen kan, efter att ha gått igenom Princes of the Yen, vara starten på ytterligare en planerad kris vars resultat historiskt sett kan sluta i global depression eftersom i princip hela världen drabbats.