Den första frågan är vilken form ceremonin ska ha. De två huvudvägarna är kyrklig och borgerlig.

En kyrklig begravning följer Svenska kyrkans eller ett annat trossamfunds ordning, med präst, psalmer och en bestämd liturgi. Den förutsätter vanligen att den avlidna var medlem i samfundet. Det finns utrymme för personliga inslag — musik, minnesord, dikter — inom ramen för ordningen.

En borgerlig begravning är fri från religiöst innehåll och helt utan fastställd ordning. Ni bestämmer själva allt: plats, innehåll, musik, vem som talar. Det ger stor frihet att forma ceremonin precis som ni vill, och passar den som inte var religiös eller som ville ha något helt eget. En borgerlig officiant kan leda akten.

Det går också att hålla en begravning helt utan ceremoni, eller att ha en enkel akt och en större minnesstund senare.

Den andra frågan rör kroppen — eller stoftet, som det formellt heter. Valet står mellan kremering och jordbegravning.

Vid kremering kremeras kroppen och askan gravsätts senare — i en urngrav, en askgravplats, ett minneslund eller genom spridning på särskild plats. Kremering är det vanligaste valet i Sverige och ger mer tid och flexibilitet kring var och när askan gravsätts.

Vid jordbegravning gravsätts kistan direkt i en kistgrav. Här sker gravsättningen i nära anslutning till ceremonin.

Båda alternativen kan kombineras med antingen kyrklig eller borgerlig ceremoni. Valet är fristående från ceremonins form. Valet påverkar däremot kostnaden — en jordbegravning blir ofta dyrare än kremering. Se vad en begravning kostar för hela kostnadsbilden. Valet påverkar däremot kostnaden — en jordbegravning blir ofta dyrare än kremering. Se vad en begravning kostar för hela kostnadsbilden.

Det finns lagstadgade tidsgränser, men de är generösa nog att ge utrymme att tänka.

Kremering eller gravsättning ska ske inom 1 månad från dödsfallet. Sker kremering ska askan sedan gravsättas inom 1 år. Behöver ni mer tid kan Skatteverket bevilja anstånd om det finns särskilda skäl — exempelvis oenighet i familjen, pågående utredning eller att en anhörig är sjuk.

Ta reda på om den avlidna uttryckt önskemål. Många har sagt eller skrivit ned vad de vill — kremering eller jord, psalm eller inte, var askan ska vila. Fråga efter sådant i papper, i ett livstestamente eller hos närstående. Det tar bort tunga beslut från er och hedrar den som gått bort.

Inför ceremonin finns en rad val, men ni tar dem tillsammans med begravningsbyrån och behöver inte göra allt själva.

Det rör bland annat plats och tid, kyrklig eller borgerlig form, kista eller urna, musik och psalmer, blommor, vem som talar och om det ska vara en minnesstund efteråt. Ni bestämmer också om ceremonin ska vara öppen eller bara för de närmaste. Ett dödsannons i tidningen är vanligt men frivilligt.

Det finns ingen mall som måste följas. Begravningsbyrån guidar er genom besluten i den takt ni orkar.