Bitcoins problem

 

Just nu upplever användarna av Bitcoin ett av de problem som behöver lösas om det fortfarande ska vara rimligt att använda Bitcoin som betalningsmedel. De som köper för att undvika inflationen hos “vanliga” pengar och således bara håller på sina BTC berörs inte lika mycket.

Jag pratar om transaktionsavgiften, transaction fee.

Vid mindre summor har den stigit till den nivå att kostnaden för överföringen är högre än värdet på de Bitcoin man flyttar. Det här beror delvis på att värdet på Bitcoin har stigit så explosionsartat. De miljondels dollar det kostade när Bitcoin var värd 1 dollar har växt till bra mycket större nu när en Bitcoin kostar allt mellan 13-19000 dollar.

 

 

Hur fungerar transaktionsavgiften?

Vi tar det från början. Som nämnts i tidigare inlägg samlas alla transaktioner som görs i Bitcoin ihop i block. Blocken är ett slags register över transaktioner. Varje block som skapas verifierar dessutom tidigare block. Det här gör att ingen kan gå in och manipulera tidigare block för att t ex skriva in transaktioner som inte förekommit. Skulle detta ske kommer det felaktiga blocket inte accepteras i blockkedjan. Den här processen gör också att alla transaktioner som skett sedan block ett är inskrivna i blockkedjan och går att se.

 

Vem skapar blocken?

De skapas genom en slags tävling där “miners”, grupper som innehar för ändamålet kraftfulla datorer, löser komplicerade matematiska problem. Den miner som först löser problemet får verifiera och skapa det block som kommer härnäst i blockkedjan. Som belöning för detta får minern ett antal Bitcoin. Dessa Bitcoin har alltså inte funnits innan utan “bryts” när blocket skapats. Hittills har ca 16 av 21 miljoner Bitcoin tagits fram på detta sätt. Att erhålla nya Bitcoin för den insats i form av elkostnader och köpet av datorutrustning är ett incitamentet för att utföra mining.

Eftersom det en dag inte kommer finnas fler Bitcoin att bryta (max antal Bitcoin som kommer existera är 21 miljoner) måste det finnas ett annat incitament för att skapa och verifiera block. Det är transaktionsavgifterna. Alla som gör transaktioner får betala en avgift och när dessa samlas ihop i ett skapat block får den vinnande minern alla transaktionsavgifter som användarna betalat in. Det här förfarandet kallas “proof of work”, alltså det utförs ett arbete (lösa matematiskt problem) och vinnaren får allt.

 

Nu kommer vi in på lite matematik, häng med!

Som tidigare nämnts är den största storleken på ett block inom Bitcoin 1 MB. 1 MB är lika med 1 miljon bytes och det här är intressant för den som är miner. En miner vill nämligen ha så mycket betalt per byte som möjligt. Men för dig som är användare av Bitcoin är det mer intressant vilken din totala transaktionsavgift blir, du bryr dig inte lika mycket om vad kostnaden per byte är.

Det är här vi kommer till vad Bitcoins problem är just nu. Det är nämligen så att i sin nuvarande form klarar Bitcoinnätverket av 7 transaktioner per sekund. Eftersom trycket är högt nu pga att många vill köpa/sälja/flytta sina Bitcoin läggs transaktionerna på kö.  Och då miners vill ha så mycket betalt som möjligt kommer de prioritera att verifiera de transaktioner som betalar högst transaktionsavgift. Lagen om tillgång och efterfrågan gör då att priset på transaktionerna stiger. Det går att välja vilken avgift man vill betala för en transaktion, den som inte har bråttom kan välja att betala en låg avgift per byte medan den som snabbt vill göra en överföring kan betala en större avgift. Alla wallets stödjer inte den här funktionen utan betalar per automatik den höga transaktionsavgiften vilket bidrar till prisökningen.

Som du kan se i figuren har priset för en byte ökat mångfaldigt. Konsekvensen av det här är att det blir orimligt dyrt att skicka mindre summor Bitcoin. En medelstorlek för en transaktion ligger på 226 bytes. Avgiften för en transaktion har alltså stigit från ca 10 satoshi (0.0000010 BTC) till över 350 satoshi. Med ett pris på ca 15000 dollar för en Bitcoin kan det alltså kosta 350*226=79100 satoshi eller ca 118 dollar för en transaktion. Det är över 1000 kronor! Naturligtvis ohållbart att betala en så hög avgift för att göra en transaktion.

 

 

Den här kön av transaktioner som ännu inte blivit verifierade kallas för Mempool.

Man kan ovan se hur Mempoolen (kön av transaktioner) fyllts upp till bredden. Så länge Mempoolen är så här fylld kommer transaktionsavgifterna vara höga. De som valt att betala låga fees kan å andra sidan få vänta flera dagar innan transaktionen verifieras.

 

Vad finns det för lösningar på det här?

Förutom att manuellt ställa in vilken avgift per byte man är beredd att betala (om alla skulle välja låg avgift sjunker priset eftersom miners inte skulle ha någon högbetalare att tjäna på) finns det inga omedelbara lösningar. Som sagt stödjer inte alla wallets detta men min Ledger Nano S gör det.

 

 

 

På sikt finns det åtgärder som kan vidtas för att effektivisera men de kräver konsensus. Det här är Bitcoins styrka och svaghet. Ingen kan tvinga Bitcoinnätverket till något utan att ha majoriteten med sig men det tar tid när något ska implementeras.

Åtgärderna är tex större blockstorlek, något som Bitcoinnätverket sade nej till så sent som för några veckor sedan (Segwit2x). Med tanke på den nuvarande ohållbara situationen är det inte otänkbart att det kan bli aktuellt i alla fall.

En annan lösning är Lightning Network, en teknik där transaktioner man gör med en motpart buffras innan någon utlösande faktor gör att den verifieras på blockkedjan. Enkelt förklarat skulle det kunna se ut så här: Om du köper kaffe för Bitcoin på Starbucks flera gånger i veckan skulle man via Lightning Network kunna ordna så att det först efter du har köpt tio (eller femtio) kaffe skickas en transakti0n till blockkedjan. Under tiden reserveras dock dina betalningar så att du inte kan övertrassera ditt Bitcoinkonto.

 

 

Lösningar finns alltså men kan dröja och under tiden straffas Bitcoinanvändarna hårt med höga avgifter. Om Bitcoin ska bli användarvänligt måste det här fixas så snart som möjligt. Min tro är att utvecklarna ser problemet och kommer agera, hoppas det inte tar för lång tid.

 

 

UPPDATERING 180103: Dagarna före jul verkar ha varit toppen på de dyra transaktionsavgifterna. Som vi kan se är vi nu nere på rimliga fees på ca 50-75 satoshi/byte.

 

Några av anledningarna till att avgifterna minskat sägs vara att fler användare flyttat sina Bitcoin till wallets som stödjer Segwit (alltså inte Segwit2X). Segwit-tekniken reducerar kort sagt antalet bytes som ingår i en transaktion och gör därmed att fler transaktioner får plats i ett block. Reducerade bytes gör att transaktionsavgiften för oss användare sjunker. Segwit infördes som en soft-fork och därför kan man lugnt flytta sina Bitcoin till en Segwit-adress. På min Ledger Nano S-wallet kan jag välja att placera mina Bitcoin på en Segwit- eller Legacy-adress (Legacy är alltså en adress som inte stödjer Segwit). Det finns inga nackdelar med Segwit så min rekommendation är att flytta dina Bitcoin dit, det har jag gjort.

 

Bitcoinforkarna BCD och SBTC

Det var mycket prat om Segwit2X-forken för några veckor sedan. Den inträffade aldrig (vilket du kan läsa om här), men mer eller mindre i skymundan har två andra hard-forkar skett därefter. Om du vill läsa om vad en hard-fork innebär så har jag skrivit om det här.

De heter Bitcoin Diamond (BCD) samt Super Bitcoin (SBTC).

BCD forkades den 24e november och anses vara en “vänlig” fork, dvs den skapades inte för att konkurrera med Bitcoin utan för att skaparna enligt dem själva ser problem med BTC som de vill lösa.

De problem de anser Bitcoin ha är:

  • Otillräcklig sekretess för användarna. Detta vill man fixa genom kryptering.
  • Långsamma transaktionsverifieringar. För att lösa detta vill man öka blockstorleken från 1 till 8 MB vilket skulle göra att fler transaktioner ryms varje block.
  • För dyrt att köpa in sig i Bitcoin. Genom att tiofaldiga antalet tillgängliga coins från Bitcoins 21 miljoner till 210 miljoner vill man öka tillgängligheten. 170 miljoner av dessa BCD har gått till ägarna av befintliga BTC. Ägde man alltså 1 Bitcoin när forken skedde fick man 10 BCD (10 BCD för varje BTC). Resten (40 miljoner BCD) skulle de miners som verifierar BCD-blocken få i belöning.

 

Än så länge är det få wallets och exchanges som stödjer BCD och själva blockkedjan kommer inte vara operationell förrän sent i december. Tillsvidare får man avvakta och se vad som händer. Lyckas BCD kunna fungera som en självständig blockkedja kommer man så småningom kunna köpa/sälja coins.

 

 

 

 

 

SBTC formades den 12 december och anses också vara en vänlig fork. Här har utvecklarna fokuserat på egenskaper de vill se i Bitcoin men som inte finns ännu.

  • Smarta kontrakt, en egenskap som t ex Ethereum har. Mycket enkelt förklarat kan transaktioner utföras under vissa förutsättningar.
  • Lightning network, en teknik där transaktioner buffras, eller läggs på hög, tills en utlösande faktor gör att transaktionen genomförs.
  • Zero knowledge proof, ett sätt att gömma sin wallets adress när transaktioner genomförs.
  • Större blockstorlek, 8 MB istället för 1 MB.

 

Super Bitcoin kommer ges ut i 21,210,000 coins varav 210000 redan är framtagna till utvecklarna. Även här är det få wallets/exchanges som än så länge stödjer SBTC. Kvoten som utdelas till befintliga Bitcoinägare är 1:1, dvs en SBTC för varje BTC man äger.

 

 

Vad man bör lägga märke till är att det är fördelaktigt att vara ägare till riktiga Bitcoin pga avknoppningarna man får gratis. Äger man certifikat får man lita till certifikatutgivarens goda vilja och hoppas att de kompenserar en för det mervärde forkarna ger. Det viktiga är att man varit ägare av Bitcoin under den tiden forken skedde. Det är då inskrivet i blockkedjan och man kommer vid senare tillfälle kunna begära ut sina avknoppade coins, detta även om det förflutit flera år (såvida inte avknoppningen dött ut under tiden).

 

 

 

Hardfork vs softfork

Hörde en bra liknelse angående softfork och hardfork idag. Man kan likna en softfork vid en uppgradering av sitt Word-program till datorn. Har du uppgraderat så kan du ändå köra äldre Worddokument utan problem, de är kompatibla. En sådan softfork som skett är Segwit som körs inom Bitcoinkedjan (ej att förväxla med Segwit2X som jag tagit upp här).

Vid en hardfork byter du ut Word mot Powerpoint, d v s de är inte kompatibla och blir, om vi pratar kryptovalutor, två separata kedjor (typ som när Bitcoin Gold eller Bitcoin Cash skapades).

Podden jag hörde det på heter Market Makers avsnitt 10.

 

 

 

Bitcoinforken som blev inställd

Igår, den 8 november 2017, på kvällen kom nyheten att de som ville hard-forka till SegWit2X (du kan läsa om forks här) beslutade sig att ställa in.

 

Om vi ska ta exemplet med karavanen jag använde i inlägget om vad en fork är, kan man säga att de som ville bryta sig ur upptäckte att för få skulle handla med deras utbrytarkaravan (som bara använde silvermynt).

Det här var en seger för allt vad Bitcoin och blockchain står för, nämligen decentralisering. Om du jämför med t ex Sveriges riksbank som beslutade sig för att devalvera svenska kronan på 80-talet så hade du som användare av pengarna inget att säga till om. Det är en central part som bestämmer och vi andra kan bara titta på. Eftersom det inte finns någon central part i Bitcoin kan ingen plötsligt ändra spelreglerna såvida inte ett konsensus för detta finns. Detta är styrkan och den fördel jag ser som den viktigaste när det gäller kryptovalutor (alla kryptovalutor är nämligen inte decentraliserade, mer om detta senare).

 

Vad är en fork?

 

Något som inte är helt enkelt att förstå när det gäller kryptovalutor är det som på fackspråk kallas fork. Fork är ett annat namn för uppdelning. Beroende på ens synsätt kan detta uppfattas som ett hot eller en möjlighet. Oavsett vilket så påverkas man som ägare av kryptovaluta. Jag ska försöka förklara så enkelt som möjligt.

Tänk dig en karavan som man brukar beskriva den i sagornas värld. Den består av kameler, människor, krukor med ädelstenar, guld med mera. Karavanen rör sig framåt åt ett håll och alla deltagarna är överens om vart man ska. Under resans gång har man sett till att ta betalt i guldmynt för allt man säljer. Det har gått ganska bra och värdet av hela karavanen är över 1 miljon dollar.

Plötsligt börjar röster i karavanen höras som säger att det känns gammalmodigt att handla i guldmynt. -“Vi vill genomföra förändringar”, säger de. -“Låt oss istället börja ta betalt i silvermynt!”.  Debatten börjar rasa i leden, de olika sidorna framför sina argument och pannor rynkas. Efter en tid upptäcker man att man inte kan enas om att gå över till silvermynt, de flesta tycker det är bäst att fortsätta med guldmynt. Den sidan som propagerar för silvermynt deklarerar då att de avser att lämna den gemensamma karavanen för att starta en egen karavan. Av den ursprungliga karavanen vill 30% gå över till silvermyntsidan. Silvermyntsidan berättar att de om ett tag ämnar bryta sig loss och gå sin egen väg. När tiden har kommit delar de två karavanerna på sig och vinkar farväl till varandra. Guldmyntsidan accepterar inte silvermynt (och vice versa). Man kan nu säga att 70% av värdet, d v s 700000 dollar, stannar på guldmyntsidan och 300000 dollar går vidare med silvermyntsidan.

Det som skedde här är vad som kallas en hard-fork. Den karaktäriseras av att gemenskapen inte kommer överens om en ändring av reglerna utan bryter sig loss från varandra. De båda sidorna av uppdelningen är inte kompatibla med varandra utan behandlas som två separata valutor. Till att börja med i vårt exempel får guldsidan 70% av värdet och silversidan 30% av värdet. Dock kan detta ändras snabbt. Kanske människorna karavanerna stöter på är ovilliga att handla med silvermynt. När handeln för silversidan går dåligt söker sig en del av de som lämnade den gemensamma karavanen tillbaka till guldsidan. Den sidan kommer då öka i värde och följaktligen kommer silversidan minska i värde.

Om vi för in Bitcoin i det här exemplet har sådana här hard-forks skett flera gånger redan. Utfallet alla gånger är att huvudkedjan, den som kallas Bitcoin, gått vinnande ur striden alla gånger och förblivit störst. De avknoppningar som skett kallas idag Bitcoin Cash och Bitcoin Gold. Den som var innehavare av Bitcoin vid den tidpunkt uppdelningen skedde har för varje Bitcoin man ägt blivit tilldelat 1 Bitcoin Cash samt 1 Bitcoin Gold.

 

 

 

 

Det finns också något som kallas soft-fork. Det innebär att man kommer överens om att tillåta en skärpning av de gemensamma reglerna. I fallet med karavanen skulle det se ut så här: Den utbrytande 30%-falangen vill i det här fallet inte byta till silvermynt utan istället skärpa de befintliga reglerna. Man vill fortfarande använda guldpengar men tycker att man inte vill handla med guldmynt som väger mindre än 100 gram. Det fungerar hur bra som helst för både 30%-falangen och 70%-falangen, det är fortfarande guldmynt som används och de är kompatibla med varandra.

En soft-fork som skett ganska nyligen inom Bitcoin kallas SegWit, syftet med den var att snabba upp transaktionerna inom nätverket. Denna kedja är alltså kompatibel med “grund”-Bitcoin.

 

 

Det som alla pratar om nu är den hard-fork som kommer ske om någon vecka. Den heter SegWit2X och vad som oroar många är att man inte vet hur de Exchanges man har sina Bitcoin på kommer ställa sig till uppdelningen. Den här gången är det inte självklart att “grund”-Bitcoin kommer vara den kedja som kommer fortsätta kallas Bitcoin. Man är rädd för det kaos som skulle kunna inträffa om vissa Exchanges väljer att kalla SegWit2X-kedjan för Bitcoin och “grund”-Bitcoin för något annat medan andra Exchanges gör tvärt om…

 

Det bästa rådet är att se till att flytta över sina Bitcoin till sin mjuk- eller hårdvaruwallet och låta dem ligga där till dammet har lagts sig. D v s gör inga transaktioner tills det har utkristalliserats vilken “karavan” som blir störst. När hard-forken sker kommer du erhålla 1 SegWit2X-Bitcoin för varje “grund”-Bitcoin du äger. Låt dem bara vara. Inom kort (kanske dagar?) kommer man se hur det spelar ut.