Min investeringsstrategi

 

Hur jag tog den hårda vägen som skapat min investeringsstrategi

 

 

Jag hörde en flygvärdinna berätta följande historia: Det finns många passagerare som sitter på en stol vid gången och inte fattar att jag måste köra serveringsvagnen där. Igår bad jag en passagerare att dra in armbågen och foten från gången två gånger. Tredje gången körde jag rakt på honom och sade -“The seat is your space, the aisle is mine. Now you learned the hard way!”

 

 

Ungefär samma erfarenhet har jag av den så kallade marknaden. Men jag blev träffad av vagnen två gånger innan jag lärde mig. Båda gångerna har jag åkt på tunga smällar som nästan raderat ut mitt sparade kapital. Första gången varken såg eller fattade jag vad som hände. Det var under dot.com-bubblan som sprack i början av 2000-talet. Det fanns ingen begränsning på hur mycket priset på aktier inom internetbranschen kunde stiga. Jag kunde inte så mycket om aktieanalys men jag såg att  ju fantasifullare namn och ambitioner ett bolag hade desto mer steg kursen. Det var bara att köpa för allt gick ju upp. Och det gjorde det tills dess att verkligheten kom ikapp. Få av de upphaussade bolagen kunde leva upp till sina förväntningar och när det upptäcktes föll hela korthuset ihop. De som såg vad som hände sålde tidigt och fick med en bra vinst. Andra, som jag, trodde fortfarande att det bara fanns en väg – upp. Jag landade hårt, de flesta av innehaven gick i konkurs, en del fanns kvar men med mer eller mindre en halvering av värdet. Mitt största misstag var att jag inte hade en aning om vad jag höll på med. Jag visste ibland inte ens vad bolagen jag ägde höll på med! Jag styrdes helt och hållet av vad andra skrev på forum och följde det som lät mest fantastiskt. Ett recept för totalt fiasko. Lärde jag mig något? Ja, faktiskt. Jag lärde mig att ta reda på vad bolaget jag vill äga sysslade med. Jag lärde mig att tänka i banor av att ifrågasätta om bolaget skulle kunna tjäna pengar på det de höll på med. Var jag fullärd? Nej, verkligen inte…

 

 

 

Efter den här härdsmältan avtog mitt intresse för börsen rejält. Det tog ganska många år innan jag blev intresserad igen. Den här gången var jag mer försiktig av mig. Jag investerade i etablerade bolag som tjänade pengar. Långsamt men säkert pekade avkastningskurvan uppåt. Jag började mer aktivt följa några av de forum som handlade om investeringar på nätet, något som jag fortfarande gör och kan rekommendera. Mycket av den typen av snack som jag gick på i början av 2000-talet florerade fortfarande men jag aktade mig för att investera i den typen av bolag igen. Någonstans runt 2013 läste jag om ett bolag som hette Fingerprint Cards. Varför jag fastnade för just det här bolaget var för att jag trodde på deras affärsidé. De tillverkade fingeravtrycksläsare och deras vision var att vi istället för pin-koder skulle använda fingeravtryck. Den här visionen kunde jag ställa mig bakom, med tanke på hur många lösenord och pin-koder man har att hålla reda på verkade det här vara en fantastisk möjlighet. Det fanns 2012-13 enstaka datorer och telefoner som kunde låsas upp med fingeravtryck men fingeravtrycksläsarna var dåliga och användarupplevelsen var negativ. Det jag läst om Fingerprint Cards var att deras läsare var mycket bättre och att en gigantisk outnyttjad marknad låg framför fötterna (eller fingrarna).

Jag började med att köpa en mindre post och för att göra en lång historia kort ökade jag innehavet lite hela tiden. När jag började köpa Fingerprint låg kursen på motsvarande 4 kr. När den var som högst värderad vintern 2015 låg priset på 120kr! Det här var en makalös uppgång och just då på toppen av sin värdering blundade jag för alla risker och varningar jag såg och hörde. Jag hade blivit förblindad av potentialen och trodde kursen skulle fördubblas härifrån. När kursen började backa trodde jag det var en tillfällig svacka och den snart skulle återhämta sig. NÄSTA rapport måste ju vara positiv tänkte jag…

Och på den vägen fortsatte det, varje rapport var en besvikelse men bolaget var en storspelare på den internationella marknaden nu och inte ett förhoppningsbolag. Det måste vända, tänkte jag. Under två år backade kursen konstant för att nu vara nere i ca 17 kr. Och jag sålde inte förrän alldeles för sent. Mitt misstag den här gången var att p g a att JAG hade rätt i min marknadstro de första åren så blev det en slags “jag mot alla andra”-strid. Det var nämligen inte många som trodde det kunde bli något av det lilla Göteborgsföretaget och det berättade de gärna, om och om igen. Jag, som man brukar säga, gifte mig med aktien och vägrade se riskerna och problemen som seglade upp.

Lärdomen den här gången var att inte låta känslorna styra investeringarna. Hur mycket jag än ogillade det så insåg jag att fr o m nu MÅSTE jag göra mig av med förlorarna i portföljen. Dessutom bestod nästan hela portföljen av Fingerprint under lång tid vilket var fantastiskt under uppgången men katastrofalt under nedgången. Insikten av att diversifiering är viktigt grundades här.

 

 

 

Hur har då de här lärdomarna förändrat min investeringsstrategi?

Jag ser numera alla investeringar som olika våningar i en pyramid.

 

Basen, som ska vara den största delen av investeringarna (ca 50%), består av innehav med låg risk. Här har jag mina räntebaserade utdelningar från Lendify, investeringar i Trine, utdelande aktier, globalfonder och även de pengar solcellsanläggningen genererar. Karaktäristiskt för den här nivån är att investeringarna  är relativt okänsliga för tvära kast på aktiemarknaden.

 

Nästa nivå, som ska vara mindre än basen (ca 30%), består av innehav med måttlig risk. Här finns de flesta aktieinnehaven, mina Bitcoin samt fonder med smalare placeringsinriktning. Risken här är större än på basnivån men möjligheten till bättre avkastning är också större. Just risk och möjlig högre avkastning brukar gå hand i hand.

 

Nivån över består av innehav med hög risk (ca 15%). Det är här jag placerar förhoppningsaktier, högriskfonder, bull/bear-certifikat (mer om dem en annan gång) samt andra tillgångar med kortare löptid som t ex warranter (tar jag också upp en annan gång). Dessa innehav är mycket volatila, d v s de har en förmåga att röra sig väldigt mycket upp eller ner. I tider där börsen går upp står de för en stor del av avkastningen men det omvända gäller i bistra marknadstider. Bara för att risken är hög betyder det inte att man kan stoppa pengar i vilket skräp som helst. Man måste göra sin due dilligence, d v s läsa på ordentligt om risker/möjligheter och välja bort  investeringarna med sämst odds.

 

Den sista delen, toppen på pyramiden, är väldigt liten (ca 5%) och kan bestå av rent ut sagt vad som helst. Det är här jag placerar i aktier med katastrofal utveckling där jag hoppas att en tillfällig uppstuds kan komma. Här finns också de investeringssidor för Bitcoin som ger löjligt hög avkastning men där man riskerar att att aldrig återfå insatsen om man har otur. Jag deltar i några sådana program där man fördubblar sina pengar på ca 30 dagar. Genom att vara med i ett flertal olika sådana här program fördelas risken något. Den här delen av pyramiden måste vara så liten att man klarar av att förlora allt man satsat utan att det blir allvarliga konsekvenser.

 

 

Med den här investeringsstrategin är man skyddad från att ett eller ett par dåliga val ruinerar ekonomin. Man har sett till att kontrollera sin riskfaktor samtidigt som man får del av uppgångar i marknaden. Det kräver dock att man då och då ser över hela sitt innehav och viktar om mellan de olika nivåerna. Målet är att försöka bibehålla nivåernas procentuella del i både uppgång och nergång.

Det tog mig många år och mycket bortslösat kapital att nå den här insikten. För min del verkar det varit oundvikligt, jag hade trots allt sett andra prata om investeringsstrategier liknandes min många gånger. Ändå tog jag inte till mig dem utan lärde mig först efter att ha gjort misstagen själv. På ett sätt är jag nog väldigt lik den där flygpassageraren som inte fattade var han skulle placera sina armbågar och fötter…

 

 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.